Vem är Silke?

Förresten, inte glömt frågestunden väl? HÄR hittar ni den!
 
 
 
Har ni följt mig ett tag lär ni ju veta att jag älskar djur och ehm, djur. Men mycket mer vet ni inte...
 
Jag är en väldigt verbal och pratglad tjej och har alltid varit det. Alltid pratat mycket, det finns inget stopp. Sen kan jag vara tillbakadragen ibland, beroende på situation och männsikor. Mest för att jag inte vill prata för mycket eller vara till besvär.
 
Jag tänker mycket på hur andra uppfattar mig och försöker vara någon bra i deras ögon. Trots det är jag i stort sett alltid mig själv då jag anpassar mig väldigt lätt. 
 
När jag var sju år flyttade jag och min familj (mamma, pappa, storebror (som nu har sambo och en son)) till Spanien. De har bott där en gång tidigare, innan jag fanns. De 1 1/2 åren sióm vi bodde i Spanien äe hittils de bästra i mitt liv. 
 
På två månader lärde jag mig både engelska och spanaska och fick kompisar. Min bästa kompis hette Sanchia och vi har kontakt än idag, vi träffades senast när vi i höstas var och hälsade på i Spanien. 
 
Det var inte jättekul att flytta hem till Sverige igen, då vi dessutom gjorde det under vintern. När jag kom tillbaks till min skola i Sverige hade min bästakompis redan fått en ny vän och jag trivdes inte bra i skolan. Tack och lov fick jag trots det en mycket bra vän. 
 
Efter sommaren när jag var nio bytte jag skola, och hade jag vetat vad som väntade hade jag nopg, faktiskt, inte bytt. Jag hade alltid kompisar men fick ingen bästa vän i klassen. Det jobbiga var att, jag faktiskt, trots att jag inte vill erkänna det, blev mobbad. Det var från och till 3-5 och de var otroligt jobbigt. Jag Silke, som älskade skolan blev mer och mer skoltrött och jag grät när jag skulle börja sexan, då jag inte visste hur det skulle vara. 
 
De senare dkolåren då, hade jag svårt med kompisar. Eller, jag skulle vilja säga att de hade svårt med mig. Jag var varannan vecka inte tillräcklig och inte en del av kompisgänget, medans en annan dag prataade mina "kompisar" med mig. Jag hatade skolan så mycket, världens värsta plats.
 
*cliff hanger* 
 
 
Annars då? Jo, jag är livrädd för att åka förbi lastbilar, då jag tror att de ska välta över mig. Jag har nästan en fobi för mögel av en anledning som jag inte ens vill tänka på, då börjar det krypa över kroppen och jag måste sprita mina händer eller duscha. 
 
Jag är från födseln uppvuxen utan rött kött, och tog för kanske 3-4 år sedan bort kyckling. Slutade med fisk vid årsskiftet ungefär, och blev vegan i slutet av april detta år. Jag älskar djur mer än något annat.
 
Min familj är familjehem, alltså är det något barn som bor här som inte kan bo hos sin egna familj. Jag skriver inte mycket om det, jag tycker att det känns för privat. Nu har vi inte haft något fosterbarn här på ett halvår, men ska snart få ett nytt :)
 
Well, somethings about me. Gör nog en fortsättning av denna :)
 
 
Allmänt, Silke | | 3 kommentarer |

Världens bästa födelsedag!

Åh vad härligt att få fira denna dag med mina vänner, förutom Amanda, som var i Frankrike <3 
Foto, Silke, Vardag | | Kommentera |

gömmandes under täcket

Det finns så många frågor om allt.
 
Det finns så många oklarheter om livet.
 
Det finns så många anledningar att le.
 
Ibland stupar man bara nedför. Alla gör, någon gång. Alla går igenom något jobbigt, alla kommer göra det. Vissa mår dåligt, men det gör andra också, men alla på sitt sätt.
 
Mina problem, mina besvikelser, mina erfarenheter och mina upplevelser låter så små i någons öron, från dens sätt att se det. För andra låter det helt oförståligt hemskt. 
 
Ibland när man går tar det stopp. Man kommer inte längre. Man försvinner i någon sorts tomhet med alla händelser som betyder något för en. Både bra och dåliga. De värsta är de som var bra men slutade dåligt. De värsta är det olyckliga slutet. Det som man aldrig lärde sig om i sagor. 
 
När jag försvinner in i detta vakum kan jag sitta i timmar och bra gråta. Jag kan sova i timmar. Ibland har jag konversationer med någon som undrar hur det är. Vad som hänt. Ibland sittar jag timmar i sträck med låtar och bara gråter, jag slumrar ibland till och kankse kan skriva med någon. 
 
Det värsta är dessa gånger detta händer på grund av gammla händelser. Såna händelser man redan gråtit över 70 gånger, såna händelser man redan sovit på grund av. De händelserna man inte vill skriva eller prata med någon om en gång till. Inte igen, inte igen. Inte nu igen. Alla har redan hört på eller förstått. Hur kan hon inte ha släppt det? Varför har jag inte släppt det?

Det finns inga svar.
 
Det finns inga klarheter.
 
Det finns inga orsaker.
 
Det är okej. Jag är okej. Låt mig bara vara. 
Nej, snälla bry dig. Snälla bry dig, jag är inte okej! Snälla, ring mig, låt oss prata.
 
Kan vi prata? 
Okej, jag får skylla mig själv. Mitt problem, fortfarande mitt problem.
 
Se till att följa mig på We <3 It och Instagram
 
Ta hand om er <3
Silke | | Kommentera |
Upp