Vecka två i Sri Lanka

En av de första dagarna i Hikkaduwa var vi på marknad och stötte på en man vi tidigare talat med. Han ville ta med oss till ett tempel som bara skulle ligga 10 minuter bort. kanske 40 minuter senare var vi nästan framme. Vi gick igenom en by, och i stunden när vi kom, kom även alla fram för att hälsa på oss, och de sprang hem till grannarna så att de inte skulle missa vårat besök. De talade inte bra engelska men mannen vi gick med översatte åt båda hållen. 
 
 
En av flickorna som jag tror var 13, var väldigt duktig på engelska och hon pratade mycket med oss. 
 
Samma intryck som vi fått överallt tidigare fick vi nu. Människorna är väldigt trevliga, minst sagt. Vi satt en stund utanför deras hus och pratade i den stekheta värmen. Husen var inte allls som vi är vana med. De var färgglada, allt ifrån rosa till gula och blå, och, speciellt runt kusterna så fanns ett skjul bredvid huset. Skjulen var familjernas tidigare hem, före Tsunamin 2004. De har inte haft pengar för att riva husen, och har därför låtit det stå kvar, på tomten bredvid det nya.
 
Dagen efter att vi hälsat på den trevliga byn, lovade vi att komma tillbaka och spela volleyboll. De hade mitt i den "fattiga" byn en fin, välskött vollevbollplan. När vi kom tillbaks dagen efter blev alla överlyckliga och de ville börja spela på direkten. Alla var med! Mammorna, papporna, de stora och de små barnen. Sen även jag, min mamma och pappa, men, vi låg inte alls på deras nivå - de var grymma!
 
Efter detta hade vi picknick på volleybollplanen. Vi bjöd på juice samt kex, och en av de äldre kvinnorna sprang hem till sitt hus för att bjuda oss på te. 
 
Efter en stund visade ena familjen sitt hus, enkelt inrett, (dvs plaststolar, någon affish med hästar som motiv, skynke för sovrummet vars det stod en säng). De tog sedan ut plaststolarna och vi fick sitta på tomten, blev bjudna på färska kokosnötter och mycket prat. 
 
En av de yngre flickorna kom framspringandes till mig och kände på mina armar, ben och mitt hår. Hon hade nog svårt att tro att jag var verklig, kan jag föreställa mig. 
 
Timmarna vi spenderade med dessa underbara människor var jag så otroligt glad. Deras sätt att leva kändes på något sett så rätt, och man börjar ifrågasätta väldigt mycket efteråt. Jag är glad att jag fick träffa så många fina människor, och att de kanske fick träffa mig och förhoppningsvis känna att det var betydelsefullt.
 
 
Resterande dagar i Hikkaduwa spenderades på stranden och i turistbutikerna på gatan vid alla hotell. Jag köpte en bikini och ett par harembyxor. Vi åt även på en jättemysig resturang vid namnet Aroma, som hade många veganska alternativ (inklusive pannkakor(!!!)). En av min favoritresturang under resan.
 
Vi tog också en båttur i en lagun, och då fick några av våra bykompisar följa med. Det var jättemysigt och väldigt vackert.
 
 
 
Härnäst tar vi Tuk-Tuk till ett av mina favoritställen, samt tåg till platsen där vi får se det största däggdjuret i världen! 
Allmänt | |
#1 - - Greger:

Det låter fantastiskt!

#2 - - Julia Forsbacka:

Men wow vad häftigt! Låter som en jättehäftig upplevelse!

Svar: Det var det verkligen!!!
Silke

Upp