Flyger fram i mörkret

Hösten är här och jag är en av dem som verkligen känner av mörkret genom "vinterdepression". Men jag mår inte dåligt hela tiden, men jag märker av det väldigt mycket. Jag mår inte bra av det.
 
Det jag dock tänker på varje dag jag vaknar upp är att det är en dag närmare Sri Lanka - dit jag åker 28 december.  Jag hoppas att bloggen kommer rulla på där bortifrån, men har INGEN aning om hur internet kommer vara då vi kommer komma som backpackers. Ska dock bli väldigt kul!
 
Idag möttes jag av en JÄTTELERIG häst - om inte det är en underdrift. Hade sällskap när jag ryktade, innan vi tog ett 30min ridpass i mörkret på ridbanan. Till skillnad från de senaste gångerna gick allt superbra. Jag fokuserade mycket på att få henne att mjukna i höger varv och det blev bättre i slutet. Galoppen fick vi jobba lite med, men hade inte den i fokus så mycket utan började och jobbade mycket i skritt. Hon var glad hela tiden och efter ett tag hade hon tröttnat och då ville hon fortsätta i trav - så så blev det. Lite tölt fick jag till i slutet också, och det kändes bra med ett så lycket ridpass.
 
 
Nu har jag, mamma och pappa käkat hämtmat (de åt Pizza och jag falafel m. pommes), och nu ska jag städa klart mitt rum, fixa kläder till imorgon och kolla schemat och sådär. Hoppas ni haft en trevlig helg!
 
En fråga! Längtar ni hästmänniskor tills att snön kommer? Vad tycker ni om snön i vardagen med häst? 
 
 
Kram på er <3
Allmänt | |
#1 - - Shellis :

Jag tycker det ska bli både kul och lite smått jobbigt. Det ska bli roligt just för att jag tycker det är mysigt att rida i snö, eller att komma in från ett pass på sin underbara häst och dricka något varmt. Men jag tycker det ska bli lite jobbigt också, man måste liksom brodda, någon häst kanske får ett sår för att den blivit sparkad av en broddad häst. Sen måste man försöka lösa mysteriet med att försöka hålla sig varm också ;)

Svar: Håller med!!
Silke

Upp